Känslan att stämpla ut

Jag glömde nästan bort att stämpla ut när jag skulle gå hem idag. Tänk om jag skulle varit instämplad i all evighet?

Sista dagen flöt på och kändes lite märklig. Det var en extrainsatt dag idag, som ersatt en annan som tagits bort. Det fanns inga varor ute på lagret att plocka in, så jag gick runt med en vagn och frontade det som fanns inne, plockade ner från överhyllorna, hjälpte kunder och städade lite. Hann med nästan alla hyllor i hela butiken. Fick ett extrapass i kassan sista timmen och då bestämde sig kassan för att lägga av. Det blev lite kaotiskt en stund, men ordnade upp sig till slut och så helt plötsligt stod en av kollegorna brevid mig och skulle byta av. Klockan var 19 och jag slutade. För alltid. Kanske.
– Va? Är klockan redan fem?, undrade jag.
Jag hade kunnat fortsätta ett tag till.

Ironiskt är vad det är. Jag gick och våndades i våras och under början av sommaren och ville inte alls jobba. Grämde mig för att jag tackat ja och inte ansträngt mig mer för att hitta ett annat jobb och i synnerhet när erbjudanden om andra sommarjobb började dimpa ner. Bara därför blev det inte alls som jag tänkt. Jag har trivts jättebra och det kändes faktiskt lite vemodigt att gå därifrån idag. Kommer att sakna arbetskamraterna och kan konstatera att det faktiskt inte är så illa att jobba i en matbutik. Om man glömmer bort en del sjuka arbetstider så är jobbet egentligen helt ok. Åtminstone på Coop Extra på Norremark i Växjö (reklam reklam). Jag hoppas att det kommer fortsätta att gå bra för dem där ute.

Det sista avdelningschefen sa till mig var att han har mitt nummer och hör av sig i april eller så nästa år, ifall jag vill jobba då också. Han la sedan till att jag nästa år nästan kunde vikariera för butikschefen. Så snällt så snällt. Fast med lite tur är jag lärare med någon form av anställning vid den här tiden nästa år och kan få lite sommarlov.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *