Det får väl bli svenska då.

Får bli svenska i höst då, det är faktiskt det enda jag kan gå. Maria uppmärksammade mig på att man nog måste vara helt klar med ett ämne för att få gå au2. Det visade sig stämma. Fast inte helt, bara lite. Svenskan är ”klar” för vissa efter tre terminer, men för mig efter fyra. Hur som helst, eftersom historia inte går i höst så är det bara att acceptera det faktum att det enda jag kan läsa i höst är svenska. Så det blir att pendla… Vilket jag så klart inte är positivt inställd till alls! Men man vänjer sig ju visserligen ganska snabbt. Vilket man också gör när man slipper pendla…

Nåja. Känns bra ändå, för nu känns det mest som slutspurten. En lång sådan, visserligen. Men ändå! Svenska och sedan historia. Det betyder att jag är helt klar med historia om ett år! Och jag är dessutom klar med svenska för högstadiet också. Så det är ganska okej ändå. Dessutom hoppas jag på att Elin har en massa böcker som jag måste ha i höst! För litteraturkurser betyder massor av böcker. Fast jag brukar inte läsa dem i alla fall.. bara låtsas. Jag är duktig på sånt.

Är lite sugen på att åka och handla, men jag får nog inse att jag inte har några pengar till det… Så blir nog bara en seg dag hemma eller ta ett litet lån igen…. Fram tills fyra då… då ska man jobba.

När jag någonsin har råd att flytta till en större lägenhet eller hus lär jag behöva ett rum som bibliotek. Ett rum fullt med dåliga böcker som ingen någonsin skulle läsa om det inte vore för att skolan tyckte man ska göra det. Undrar hur jag ska undervisa Svenska B utan att visa hur tråkig jag tycker litteraturen är?? Alla svensklärare säger att det är det bästa med svenska… Jag vet inte jag. Jag erkänner att jag inte gillar den. Alls.